Martina Bergman Österberg valde, som flera av sina manliga kollegor, att resa till London efter sin examen år 1881 från GCI, Kungl. Gymnastiska Centralinstitutet. Hon hade fått en provanställning som Lady Superintendent vid London Schoolboard med uppgift att undervisa fattiga skolbarn och deras lärare i det svenska systemet, Lings gymnastik.
Intresset för den svenska gymnastiken var svalt i England där idrott och utomhussporter var på modet, inte disciplinerade övningar i en gymnastiksal. Martina Bergman Österberg var dock övertygad om att hon kunde vinna engelsmännen för sin gymnastik, som enligt henne var det bästa sättet att skapa sunda och friska medborgare.
Med sin karismatiska personlighet och starka vilja lyckades hon bygga upp ett stort intresse för sitt system genom att anordna uppvisningar och demonstrationer. Media och kungligheter imponerades.
Men hon ville mer. Då England saknade en utbildning av gymnastiklärare beslöt hon sig att starta en sådan. Redan 1885 börjar hon med fyra kvinnliga elever som efter några år blev 30. Hon jämställde sin utbildning med GCI:s och examinerade de första kvinnliga gymnastik-lärarna. De engelska kvinnorna erbjöds nu en ny karriärmöjlighet, ett spännande yrke med försörjning, något som var minst sagt efterlängtat i en tid då kvinnors möjligheter till betalt yrkesarbete var få.
Martina Bergman Österberg visade sig inte bara vara en lysande pedagog utan också en entreprenör av stora mått och hon byggde sitt eget college i Dartford öster om London med utegym och gymnasium. Här skapade hon en skola med tydliga mål och stark, enligt många för stark, disciplin, där utbildningen kombinerade Lings gymnastik med engelska sporter, något som var ett avsteg från den lingska modellen.
Hon var också ett slags PR geni; allt hon tog sig för blev omskrivet och uppskattat. Plöts-ligt stod hela England på tå och ville ha gymnastik- och lärarutbildning. Martina Bergman Österbergs elever startade själva college, andra flyttade utomlands och spred budskapet vidare.
Martina Bergman Österberg blev en auktoritet inom hälsa och kvinnosak i världen och Dartford ett centrum för utbildning i gymnastik. Trots att detta hände för över hundra år sedan skrivs fortfarande böcker om henne och hennes insatser, men i Sverige hon har förblivit okänd. Nu kommer den första boken skriven på svenska om henne.